Whip lash

Trafikolycka, arbetsskada, byggnation, kariärrseffekt


NN kom till oss efter arbetsskada i trafiken och hade ett primärt problem i att NN två dagar före olyckan fått hem allt material för totalrenovering av sin tvåfamiljsfastighet; en totalrenovering han själv skulle ha utfört under en längre period. Till följd av skadorna från olyckan fanns ej längre förutsättningar för NN att själv utföra arbetet.​


Av trafikförsäkringsbolaget yrkade vi full ersättning för den kostnad det skulle medföra att anlita byggnadsfirma till att färdigställa renoveringen. Trafikförsäkringsbolaget var inledningsvis kyligt inställda till yrkandet men efter argumentering fick vi dem till att gå med på att själva anlita byggnadsfirma. Efter offertförfarande valde de den lägsta offerten.


Vi framförde synpunkten att möjligen var detta inte så klokt med utgångspunkt från skillnader i åtagandena från byggnadsfirmorna.


Under renoveringen uppstod frågeställningar i anledning av konstaterade dolda defekter vilka föranledde en del argumentering med försäkringsbolaget. När renoveringen var klar slutade byggnadsfirmans faktura på det dubbla offertbeloppet.


Till följd av sviterna från trafikolyckan blev NN deltidssjukpensionär och fick på arbetsskadan livränta upp till den tjänst han hade vid olyckstillfället. Mot trafikförsäkringsbolaget gjorde vi gällande att NN till följd av trafikolyckan gick miste om sin karriär i företaget och yrkade full ersättning upp till vad en väsentligt bättre tjänst skulle ha givit. Efter argumentering och prövning accepterades så småningom livsvarig livränta upp till vad den bättre tjänsten skulle ha givit.


Olycksfallsförsäkring, arbetsskada, trafikolycka


NN kom till oss med en 11 år gammal trafikolycka och ville ha hjälp med bedömning av storleken av inkomstförluster i tvist mot trafikförsäkringsbolaget. Vi tog upp frågan om ersättning på olycksfallsförsäkring men fick från NN svaret att det hade hon redan skött om med sitt tidigare ombud som förklarade att det inte gick att få mer än det utbetalda ca 35 000 kr.


Vi vände oss mot olycksfallsförsäkringsbolaget som inledningsvis gjorde gällande preskription.


Efter argumentering och efter ca 2 månader från första sammanträffandet på Advokatbyrån hade vi nöjet att dagen före julafton meddela NN att hon skulle få ytterligare ca 1 400 000 kr skattefritt! En förstärkning i kassan NN ej haft en tanke på vid första sammanträffandet.


Oaktsam skadereglering, personskada, olycksfallförsäkring


16-årige NN:s far kontaktade oss och förklarade att han icke var nöjd med trafikförsäkringsbolagets bedömning av den medicinska invaliditetsgraden 1-2 %. Fadern hade mot försäkringsbolaget gjort gällande att invaliditetsgraden var 15 % på vilket bolaget hade svarat och undrat var han hade fått denna uppskattning ifrån. Bolaget hade sammanlagt ersatt med 30 000 kr och deklarerat att skadan var avslutad.


Vi begärde kompletterande invaliditetsintyg varpå invaliditetsgraden höjdes till 28 % och efter ytterligare medicinska utredningar till 35 %. NN erhöll därefter ytterligare ca 500 000 kr, allt skattefritt.


Vi yrkade ersättning för oaktsam skadereglering mot trafikförsäkringsbolaget som efter förhandlingar ersatte 16-åringen med ytterligare 100 000 kr.


Personskada , Småföretagare, Byggnation etc


Lantbrukaren NN kom till oss sedan han skadat sig i en trafikolycka. Det akuta problemet var att NN som tidigare varit byggnadsarbetare endast hade hunnit uppföra sitt bostadshus till ca 10 %.


Efter förhandling med försäkringsbolaget accepterade man att stå kostnaden för att NN lät byggnadsfirman färdigställa huset till nyckelfärdigt skick. Till följd av sviterna från trafikolyckan var NN tvungen att byta arbete samtidigt som han skaffade sig ett välbetalt extraarbete.


Fråga uppkom om kostnader för nödslakt, handikappanpassning av skogsmaskin, uppförande av ekonomibyggnad etc.


Efter några år försämrades NN och blev så småningom hel sjukpensionär till följd av sviterna från trafikolyckan. Fråga uppkom då om NN skulle ersättas efter de lägre inkomsterna som lantbrukare eller efter lönen från den nya huvudsysselsättningen och i så fall skulle ersättning utgå även för extra arbetet.


Efter flera års utredningar avslutades fallet med att NN fick full livsvarig ersättning upp till det nya arbetet samt extraarbetet inklusive pensionsförluster.


Den framgångsrike unge butiksinnehavaren


NN kom till oss efter en trafikolycka som medfört bestående invaliditet. NN:s rörelse hade under de senaste åren före olyckan ökat väsentligt i omsättning och vinst. NN kämpade många år med att komma tillbaka i arbetslivet men var till slut nödgad att acceptera partiell sjukpensionering.


Bolaget gjorde gällande att den lön som NN tagit ut ur företaget var för hög och motsvarade utöver själva lönen även en vinstandel och resultatet av andras arbete. Man menade därför att NN skulle ha rätt till livränta efter vad en anställd butikschef i motsvarande butik skulle ha haft. Vi gjorde gällande att NN var berättigad till livränta efter den lön han faktiskt haft oberoende av vilka komponenter den bestod av.


Efter avgörande erhöll NN från bolaget ersättning efter faktisk inkomst livsvarigt och således inklusive pensionsförluster. En ersättning som för NN med hänsyn till NN:s låga ålder i slutändan sannolikt kommer att inbringa ca 10 000 000 kr.


Whiplashskadad 23 årig man, trafikolycka och tillika arbetsskada samt besvärlig utredning av vilka inkomster denne man skulle haft som oskadad.


NN skadade sig vid färd till arbetet. Vid olyckstillfället arbetade NN på verkstadsgolvet i en multinationell verkstadsindustri och var på väg upp i organisationen i fabriken. Sedan ca 1 år efter olyckan har NN konstant varit helt sjukskriven vilket så småningom ledde till hel förtidspensionering. I samband med förtidspensioneringen blev NN berättigad till full arbetsskadelivränta vilken Försäkringskassan hade att besluta om.


NN är relativt allvarligt skadad och minns i stort sett ingenting från tiden före olyckan och dåligt om tiden efter olyckan. Fabriken det är frågan om är en relativt sluten värld och när vi skulle hjälpa till att utreda vilka inkomster NN skulle haft som oskadad inför Försäkringskassans beslut i livräntefrågan fick vi liten hjälp från NN och dålig hjälp av arbetsgivaren och något bättre hjälp av facket. NN hade en vag uppfattning om vilka inkomster han borde haft som oskadad. Vi fick inte fram tillräckligt underlag för att visa att arbetsgivarens uppskattning saknade väsentliga inslag av övertid etc. Arbetsskadelivräntan fastställdes efter den nivå som arbetsgivaren intygade.​


Efter att under flera år ha brottats mot samma arbetsgivare för flera andra klienter och efter hänvändelse till företagits vd och personaldirektör förstod vi orsaken till företagets tidigare rent ut sagt ovilja att hjälpa till med inkomstförlustutredningen utöver den fasta månadslönen vid olyckstillfället. Med hjälp av personaldirektören kom vi så småningom i kontakt med en nyckelperson som uttryckligen förklarade att han egentligen inte är det minsta intresserad av att spilla sin dyrbara tid på dylika frågor utan istället hellre vill ägna sin tid åt produktionen. Denne nyckelperson känner dock till i stort sett samtliga fabrikens anställdas löneförmåner i detalj (som ex. skälig övertidsersättning och alla andra tillägg som förekommer på en fabrik), även för lång tid tillbaka i tiden.


När vi med försäkringsbolaget tog upp frågan om ytterligare ersättning utöver arbetsskadelivräntan gjorde trafikförsäkringsbolaget gällande att NN ej var berättigad till ytterligare inkomstförlustersättning eftersom han hade fått full arbetsskadelivränta som enligt bolaget skall täcka all inkomstförlust. Efter argumentering ändrade bolaget inställning och har förklarat sig beredda att lämna ersättning för ytterligare inkomstförlust för gången tid och med en livränta för framtiden.


Med hjälp av bedömd inkomst från ovanstående nyckelperson har vi gjort gällande att försäkringsbolaget skall utge en livränta upp till en nivå som är ungefär dubbelt så hög som den nivå till vilken livränta utgår vilket delvis också beror på att löneförhöjningarna har varit högre än de basbeloppsförändringar med vilka livräntan höjs. Tvist pågår i och för sig med försäkringsbolaget om storleken på den livränta som bolaget skall utge utöver arbetsskadeersättningen.


​Kommentarer:

De flesta arbetsgivare är mycket hjälpsamma med att ta fram underlag för bedömning av vilka inkomster den skadade skulle haft om han hade kunnat fortsätta arbeta heltid, men undantag förekommer. Det kan som i ovanstående fall vara nyckelpersoner som ej vill eller har tid att engagera sig i dylika utredningar och det finns några få som helt frankt uttrycker att de ogillar allt vad som har att göra med ersättning från försäkringsbolag och Försäkringskassa och av den anledningen ej vill hjälpa till.


Mot trilskande arbetsgivare som bara intygar den lägsta möjliga nivån har den skadade sällan någon chans och försäkringsbolaget har ju fått precis vad de behöver. I dessa fall kan vi göra stor nytta oftast bara genom att sitta ner med arbetsgivaren och mellan fyra ögon förklara bakgrunden till varför vi behöver deras hjälp och låta dem ställa frågor om de skadeståndsrättsliga principerna samt redogöra för vilka konsekvenser arbetsgivarens medverkande får eller rättare sagt inte får för honom.


I det inledande skedet gör en stor del av skadereglerarna gällande att den skadade inte har rätt till inkomstförlustersättning utöver vad arbetsskadelivräntan ger. I många fall är detta ett riktigt påstående men i lika många fall är det ett förhastat påstående. Det finns flera situationer där det kan utgå ersättning från trafikförsäkringsbolaget även om Försäkringskassan på ett riktigt sätt har beslutat om arbetsskadelivräntans storlek.


Whiplashskadad 20-årig kvinna som ej själv satte samtliga sina symptom i samband med olyckan, preskription, konkurrerande skadeorsaker.


NN anlitade oss 9 år efter olyckan och ville ha hjälp med att få upp den medicinska invaliditetsgraden som var satt till 3 % för fysiska besvär.


Det visade sig att försäkringsbolaget hade försökt att avsluta skadan vid två tillfällen, första gången 1 år efter olyckan med 2 000 kr i ersättning och andra gången 2 år efter olyckan med ytterligare 10 000 kr i ersättning.


Efter att vi anmält oss som ombud svarade försäkringsbolaget att man vägrade ta upp ärendet till förnyad prövning p.g.a. preskription. Efter argumentering ändrade sig bolaget och skaderegleringen kunde starta.


Efter att NN mer i detalj förklarat varför hon ej var nöjd med den totala medicinska invaliditetsgraden 3 % framkom att NN varit helt sjukskriven i stort sett sedan 1 år efter trafikolyckan p.g.a. psykiska besvär vilka NN angav inte hade något med trafikolyckan att göra, således en konkurrerande skadeorsak som gjorde att NN ej kunde erhålla ersättning för inkomstförlust. Vi ställde frågor angående orsaken till de psykiska besvären och fick dåliga om ens några förklaringar till hur dessa uppstått samtidigt som det framgick att dessa besvär debuterat i nära tidssamband efter trafikolyckan. Vi misstänkte att även de psykiska besvären kunde ha orsakats av trafikolyckan och remitterade NN till mycket kompetent neurolog och psykiater.


Dessa komplexa utredningar tog några år i anspråk men när resultatet förelåg fick NN först den medicinska fysiska invaliditetsgraden höjd till 19 % och så småningom och efter ytterligare år meddelade försäkringsbolaget att man även accepterade att de psykiska besvären orsakats av trafikolyckan och höjde den totala medicinska invaliditetsgraden till 42 %! En höjning som hittills har gett ytterligare skattefri ersättning på drygt 200 000 kr.


Men mest betydelsefullt för NN var att bolagets sakkunnigläkare bedömde att den totala arbetsoförmågan från 1 år efter olyckan till alla delar är orsakad av sviter från trafikolyckan, d.v.s. det föreligger ingen konkurrerande skadeorsak vilket ger NN rätt till inkomstförlust tillbaka till 1 år efter trafikolyckan och resten av hennes levnad.


Kommentarer:

Det är lätt för en skadereglerare (och utan risk för kritik från internrevisorerna) att i hastigheten slänga ur sig en preskriptionsinvändning som grund för totalt avslag för ytterligare ersättning. Det förekommer relativt ofta att skadereglerare från samtliga trafikförsäkringsbolag skickar iväg preskriptionsinvändningar som de senare får ta tillbaka. Det finns flera olika sätt på vilka man kan angripa en preskriptionsinvändning, så låt oss göra bedömningen av vilken möjlighet det finns att angripa en preskriptionsinvändning.


I detta fall hade den skadade en förutfattad mening och trodde att orsaken till ett symptom inte hade med trafikolyckan att göra och höll på att missa att upplysa oss om dessa symptom. Redogör för alla symptom och låt oss bedöma vilka förutsättningarna är för att lyckas bevisa samband med trafikolyckan.


 

Behandlingsskada, Trafikolycka


NN skadade sig vid trafikolycka och drabbades av bl.a. kraftig värk mot vilken han intog receptbelagda värktabletter. Fyra år efter trafikolyckan dog NN till följd av skador i tarmarna som vi misstänkte kunde vara orsakade av värkmedicinerna.


Vi vände oss till kompetent farmakolog med vars utlåtande vi mot trafikförsäkringsbolaget gjorde gällande att dödsfallet indirekt var orsakat av trafikolyckan. Försäkringsbolaget accepterade ej samband. Efter argumentering ändrade bolaget uppfattning och utbetalade full dödsfallsersättning till dödsboet.


Whiplashskadad 25-årig man som vid trafikolyckan inte hade någon fast förankring i arbetslivet, arbetslös.


NN blev helt sjukskriven och trafikförsäkringsbolaget vägrade att utge ersättning för inkomstförluster upp till den anställningsnivå som vi gjorde gällande att han skulle ha fått om trafikolyckan ej hade inträffat.​


Efter ca 3 år kommer Försäkringskassan fram till att NN är så allvarligt skadad att man föreslår hel förtidspensionering direkt utan föregående sjukbidragsperioder. Mot bakgrund av NN:s låga pensionspoäng skulle en förtidspensionering givit honom en mycket låg pension på ca 80 000 kr om året före skatt, d.v.s. strax över existensminimum för honom och hans familj.


NN ville för allt i världen ej bli sjukpensionerad. En inställning som Försäkringskassan ej tog hänsyn till under rådande sjukskrivning. Ca två veckor före Försäkringskassans planerade pensionsbeslut lyckades NN få en drömanställning som han tog trots läkarnas negativa rekommendationer. Anställningen ger honom löneförmåner motsvarande ca 500 000 kr om året. NN kämpar på med mycket stor anspänning och har kvar arbetet endast tack vare en extremt förstående arbetsgivare. Risken är uppenbar att NN ej kommer att fortsättningsvis klara av arbetet med påföljande förtidspensionering som följd.


För den händelse NN ej kommer att klara av arbetet kommer vi att göra gällande att NN från trafikförsäkringsbolaget skall erhålla ersättning upp till den inkomstnivå han erhållit från nuvarande arbetsgivare.


Kommentarer:

Whiplashskadade som ej är i arbetslivet p.g.a. exempelvis ej avslutade studier eller arbetslöshet är en utsatt grupp som riskerar en framtid med mycket låga inkomster från Försäkringskassan och trafikförsäkringsbolaget. För dessa personer kan vi göra mycket genom råd om hur de skall förhålla sig i sin relation till Försäkringskassan, läkare (oförstående sådana), arbetsgivare och trafikförsäkringsbolaget. Dessa personer bör anlita ombud tidigare än andra, i stort sett direkt efter trafikolyckan.


Whiplashskadad man 35 år, inkomstförlust, arbetsbyte och konkurrerande skadeorsaker.


Vid trafikolyckan arbetade NN på verkstadsgolvet men hade planer på att byta till ett betydligt mer välbetalt arbete som tjänsteman. Trafikförsäkringsbolaget gjorde gällande att det inte var bevisat att NN som oskadad skulle bytt till det tjänstemannaarbete vilket vi gjort gällande.​


Så småningom förtidspensionerades NN helt p.g.a. skadorna orsakade av trafikolyckan. Trafikförsäkringsbolaget avslog våra yrkanden om inkomstförlust och gjorde då gällande både att vi inte bevisat att NN skulle börjat som tjänsteman samt att arbetsoförmågan berodde på skador som NN hade redan när trafikolyckan inträffade (konkurrerande skadeorsaker). Efter 14 års skadereglering med trafikförsäkringsbolaget ändrade man slutligen helt uppfattning och accepterade till fullo NN:s yrkanden. Under dessa 14 år förekom en rad olika invändningar mot NN efter det att vi lyckats bevisa att de tidigare invändningarna inte höll.


För NN innebär försäkringsbolagets ändrade inställning att han från skadeåret och under resten av sin livstid får ungefär dubbelt så höga årsinkomster som han skulle haft på verkstadsgolvet.


Kommentarer:

De flesta försäkringsbolagen är underbemannade vilket medför att skaderegleringen tar mycket lång tid. Detta fall hade varit näst intill omöjligt att genomföra om icke den skadade hade kunnat hjälp till med en del av utredningsarbetet. Skadan visar också betydelsen av att från skaderegleraren påfordra att vederbörande lämnar utförlig redogörelse för skälen till sin negativa inställning. Argumentering lönar sig!


Konkurrerande skadeorsaker kan helt spoliera rätten till livsvariga inkomstförlustersättningar. Frågan om vilken betydelse en misstänkt konkurrerande skadeorsak skall få är en av de mer omfattande spörsmålen inom skadeståndsjuridiken. Ofta tror inte den skadade själv att en gammal skada påverkar arbetsoförmågan eller hans rätt till inkomstförlustersättning.


Whiplashskadade som före trafikolyckan lider av någon fysisk eller psykisk defekt och drabbas av inkomstförluster bör därför överlåta åt ombudet att bedöma om det finns risk att den gamla defekten kan påverka rätten till ersättning. Ombudet kan då lämna råd om hur utredningen och argumenteringen lämpligen läggs upp.


 

5-barns mor med mycket lite utbildning.


NN som endast med grundskola med snitt betyg 2,2 fått försäkringsbolaget att acceptera ersättning till ett värde av ca 10 miljoner kronor!


1989 råkade NN ut för en trafikolycka med nackskada som följd. Vid skadetillfället var NN en 19-årig ensamstående mor till 2-årig son. Under 1988 hade NN haft arbete som sjukvårdsbiträde under drygt 3 månader. Efter en tid av arbetslöshet fick NN kort tid före olyckan ett beredskapsarbete i en personalmatsal. NN hade dock starka önskemål om arbete inom vården.


Under perioden 1991-1997 födde NN ytterligare fyra barn och kom aldrig ut i arbetslivet. Försäkringsbolaget har haft en mycket negativ inställning till NN:s uppfattning om arbete och yrkesval. Brist på utbildning och moder till 5 barn har varit skäl för dem att helt avböja ersättning för inkomstförluster. Efter ganska rejäl argumentation för vår klient, har försäkringsbolaget accepterat att utge ersättning utefter antagandet att NN skulle arbetat som sjukvårdsbiträde på heltid.


Försäkringsbolaget försökte då göra gällande att de ägde rätt att göra avdrag för de barnomsorgskostnader, resor till och från arbetet som NN slapp då NN nu faktiskt ej arbetade och var hemma p.g.a. hel förtidspensionering. Advokatbyrån framförde att sådan avräkning på ersättning för inkomstförlust saknade laga grund. NN fick rätt till ersättning livet ut utan avräkning.


Efter många års kamp slipper NN nu att söka socialbidrag, vilket hon periodvis nödgats göra p.g.a. försäkringsbolagets ovilja att utge ersättning.


Kommentarer:

Beträffande försäkringsbolagets uppfattning om att de ägde rätt att göra avräkning för inkomstbesparande barnomsorger etc., bör nämnas att Trafikskadenämnden uttryckte sig på ett sätt som bör uppfattas som att de seriöst övervägde detta men avslog p.g.a. dålig utredning.


 

Whiplashskadad 50-årig kvinna, planerad återgång i arbetet efter barnafödande, felaktigt beslut av Trafikskadenämnden.


Vid trafikolycka drabbades NN av whiplashskador som medförde att hon ej längre kunde arbeta. Vid olyckstillfället hade NN börjat arbeta sporadiskt i makens hemmabaserade företag efter att ha varit hemma i 25 år under barnens uppväxt. Före barnafödandet hade NN arbetat som tandsköterska hade planerat att återigen börja arbeta som sådan. Pga. skadorna kunde hon ej söka arbete som tandsköterska. Under åberopande av intyg från den tandläkare som NN avsåg att söka anställning hos gjorde vi gällande att hon som oskadad skulle ha börjat arbeta som tandsköterska ett halvår efter olyckan och yrkade ersättning för inkomstförlust upp till den lön hon skulle haft som tandsköterska.


Försäkringsbolaget accepterade inte detta och angav som skäl att vi inte hade bevisat att NN som 50-åring verkligen skulle ha fått något arbete som oskadad; underförstått menade man att det inte fanns någon tandläkare som ville anställa en så gammal tandsköterska som dessutom varit borta 25 år från yrket. Vi framförde argumentering mot försäkringsbolagets avslagsskäl.


Trafikskadenämnden (TSN) avgjorde saken till NN:s nackdel men p.g.a. omständigheter som aldrig varit tvistiga mellan NN och försäkringsbolaget. TSN fick för sig att det hade varit omöjligt för NN att få arbete som tandsköterska eftersom hennes gamla utbildning till tandsköterska ej längre gav henne behörighet att arbeta som tandsköterska.


Vi kontaktade den intygsskrivande tandläkaren och undrade hur han kunde skriva ett intyg om att NN skulle fått börja hos honom när NN enligt påstående ej var behörig att arbeta som tandsköterska. Intygsskrivande tandläkare meddelande att han var av en annan uppfattning och ansåg att den gamla utbildningen alltjämt gav NN behörighet. Vi vände oss då till en övertandläkare på Tandläkarhögskolan som bekräftade att intygsskrivande tandläkares uppgifter var riktiga.


Därefter begärde vi att försäkringsbolaget skulle förbereda för en omprövning av frågan i TSN p.g.a. att det tidigare TSN-beslutet byggt på felaktiga förutsättningar. Försäkringsbolaget vägrade då att medverka vid en omprövning och hänvisade NN till att stämma in försäkringsbolaget till tingsrätten inom 6 månader om hon ville få saken prövad.


Efter ytterligare brevväxling vilken bl.a. innefattade yttrande från TSN:s ordförande nödgades försäkringsbolaget motvilligt gå med på att försöka få till stånd en omprövning hos TSN men man gjorde alltjämt gällande samma bestridandegrund som vid första prövningen.


TSN beslöt att gå med på omprövning (vilket inte är givet även om båda parterna begär sådan).


Två veckor efter det att NN avlidit fick vi TSN:s beslut nr 2 som innebar att man ändrade det första beslutet och gav NN en totalseger.


Kommentarer:

Fallet visar att när det gäller en så viktig fråga som inkomstförluster räcker det inte att argumentera endast mot försäkringsbolagets kända invändningar, vi måste därtill försöka förutse vilka okända invändningar som TSN kan tänkas komma att använda sig av.


I 5-7 % av TSN:s avgöranden beslutar man om en lägre ersättning än vad försäkringsbolaget gått med på.


Vi anser att TSN gör stor nytta för att de skadade skall få en rättvis ersättning och för att motverkar den typen av "vildavästern"-skadereglering som blir allt vanligare bland försäkringsbolagens skadereglerare. Men att TSN har möjlighet att besluta om ersättning understigande vad bolaget gått med på ser vi som ett stort problem. Exempelvis kan en domstol icke döma ut lägre ersättning än vad försäkringsbolaget gått med på. Att TSN har denna möjlighet bidrar till en sämre kvalitet på försäkringsbolagens skadereglerares arbete - de kan ju förlita sig på att TSN ordnar till saken i slutändan.


Ibland finns det t.o.m. anledning att misstänka att skadereglerare medvetet accepterar ett yrkande trots att de anser det tvivelaktigt eller upphör med motargumentering, väl medvetna om den kontroll som utförs av TSN innan beslut fattas. På detta sätt slipper försäkringsbolaget argumentering mot den skadade vilket medför både kortare handläggningstider och inbesparade skaderegleringskostnader.


Det finns således anledning att vara försiktig om försäkringsbolaget till synes alltför lättvindigt accepterar Era yrkanden; kräv att skaderegleraren fullföljer skaderegleringen, dvs. när skadan skickas till TSN för avgörande skall argumenteringen vara avslutad på ett sådant sätt att Ni känner till försäkringsbolagets inställning till era argument och motargument.


Fallet visar också försäkringsbolagens idag allt tydligare strävan att pressa den skadade till att ta ställning till ett processuellt förfarande.


Man kan tycka att det var ynkligt av försäkringsbolaget att i NN:s fall framställa det som att hennes enda chans var att stämma in försäkringsbolaget; försäkringsbolaget visste att hon led av en allvarlig sjukdom och att TSN:s beslut var fattat på felaktiga grunder. Anledningen till att försäkringsbolagen vill ställa de skadade inför valet att anhängiggöra ett processuellt förfarande är att de vet att de allra flesta skadade inte har ekonomiska möjligheter att inleda ett sådant förfarande.


Den enda hjälp till advokatkostnader etc. de skadade får idag är från rättsskyddsförsäkringen som har en maxersättning på ca 75 000 – 200 000 kr. Vi har många exempel från praxis som visar att endast försäkringsbolagets egna rättegångskostnader i första instans överstiger detta belopp (drygt 800 000 kr finns ett ex på). Försäkringsbolagen vet att de allra flesta skadade lägger ner saken för att de inte är beredda att utsätta sig för risken att behöva stå för rättegångskostnader till sin advokat och försäkringsbolagets advokat och sakkunnigläkare till belopp som kan göra att de får räkna med att har kronofogden efter sig resten av livet.


Det finns en utredning som visar att i över 50 % av de fall där de skadade inleder ett processuellt förfarande får de mer ersättning än de hade fått innan det processuella förfarandet inleddes.


Copyright Henrik Dellborg Advokatbyrå AB © All Rights Reserved